(Text och förklaringar är hämtade från Handbok för Livet)
 |
| Daniel ber för sitt folk. |
Dan. 9:1 Det var nu kung Darejaves första regeringsår. Darejaves var son till Ahasveros och av medisk härstamning, men blev kung i Babylon.
(Se även: Dan.5:31; 11:1).
Förklaring: Belsassars stora fest inträffade under tiden mellan händelserna i kapitel 8 och 9. det är samma Darejaves som nämns i kapitel 6. Den Ahasveros som nämns är inte Esters make. De händelser som återges i Esters bok ägde rum cirka 50 år senare.
2 Under hans första regeringsår läste jag, Daniel, i profeten Jeremias bok att Jerusalem måste ligga öde i sjuttio år.
(Se även: 2 Krön 36:21; Esra 1:1; Jer.25:11; 29:10; Sak.7:5).
3 Därför bad jag allvarligt till Herren Gud att han skulle göra slut på vår fångenskap och sända oss tillbaka till vårt eget land. Medan jag bad fastade jag, klädde mig i sorgkläder
Förklaring: Daniel vädjade till Gud om ett slut på fångenskapen så att folket kunde återvända till hemlandet. Jeremia hade förutsagt att det skulle dröja 70 år (Jer.25:11-12; 29:10). Daniel hade läst hans profetia och visste att tiden började närma sig.
Daniel visste hur man bad. Han var hemmastadd i Skrifterna och trodde på Guds ord. Han fastade, bekände sin synd och ropade till Gud att han skulle uppenbara sin vilja.
När han bad överlät han sig själv helt till Gud och han var beredd att lyssna vad Gud än skulle säga.
Är du helt öppen och ärlig mot Gud när du ber till honom? Tala med honom som du skulle göra med någon du vågar anförtro allt.
Försök inte dölja något. Våga vara öppen, ärlig och sårbar. Gud vill ditt bästa.
4 och bekände mina och mitt folks synder:"Herre, du är en stor och respektingivande Gud. Du infriar alltid dina löften om barmhärtighet mot dem som du älskar och som håller dina lagar.
(Se även: 5Mos.7:9,21; Neh.9:32; Nah.1:2-7; Jak.2:5; 1 Joh. 5:2-3).
Förklaring: Gud älskar alla, även de upproriska, och var och en som bekänner sin synd får nåd och förlåtelse. Låt inte gamla synder hindra dig från att komma till Gud. Han väntar på dig med öppna armar.
5 Men vi har syndat mot dig och vänt oss mot dig och föraktat dina befallningar.
(Se även: Jes.53:6; Klag.1:18,20; Dan.9:11).
6 Vi har inte velat lyssna till dina tjänare, profeterna, som du under årens lopp gång på gång sänt till oss med dina budskap till våra kungar och furstar och till hela vårt folk.
(Se även: Jer.44:4-5,21).
Förklaring: Under lång tid hade Gud sänt profeter som talat till folket, men man lyssnade inte till vad de hade att säga.
Sanningen var för obehaglig för att höra. Guds ord i Bibeln gäller alltjämt och det är lika sant i dag som det var på profeternas tid.
Gud talar också i varje tid genom människor som han kallat till särskilda uppdrag (pastorer, evangelister, profeter osv) men också genom våra kristna vänners liv och personliga vittnesbörd.
Ibland har vi svårt att ta till oss sanningen. Har du svårt att acceptera det som du vet är Guds vilja för dig? Skulle det innebära förändringar i din tillvaro som du upplever som obehagliga och kanske smärtsamma?
Vad du än gör, så låt aldrig en lögn ge dig sinnesfrid. Den kommer inte att bestå. Gå hellre igenom en smärtsam och kortvarig förändringsprocess och upplev sedan Guds bestående välsignelse.
7 Herre, du är rättfärdig, men vi måste alltid skämmas över vår synd, precis som du ser oss göra nu. Ja, det gäller alla oss från Juda och Jerusalem, ja, hela Israel, alla vi som är förskingrade nära och fjärran, dit du har drivit oss på grund av vår synd mot dig.
(Se även: Esra 9:6-7; Jer.2:26-27; 3:25; 23:6; 33:16; Dan.9:18).
8 Herre, vi och våra kungar, furstar och förfäder är nertyngda av skam över vår synd.
9 Men Herren, vår Gud, är barmhärtig och förlåter också dem som gjort uppror mot honom.
(Se även: Neh.9:17; Dan.9:5-6).
10 Herre, vår Gud, vi har varit olydiga mot dig och de lagar du gav oss genom dina tjänare profeterna.
(Se även: 2 Kung.17:13-15; 18:12).
11 Hela Israel har vandrat i olydnad. Vi har vänt oss bort från dig och inte lyssnat till din röst, och så har Guds fruktansvärda förbannelse krossat oss, den som är beskriven i din tjänare Moses lag.
12 Du har gjort precis som du sa att du skulle göra, för aldrig någonsin i historien har det funnits en sådan plåga som den som drabbade oss och våra härskare i Jerusalem.
(Se även: Jes.44:26; Jer.44:2-6; Sak.1:6).
13 Varje förbannelse som fanns omnämnd i Moses lag, alla olyckor du förutsagt - allt har förverkligats och slagit in. Men ändå vägrade vi att behaga Herren vår Gud och omvända oss från våra synder och göra det rätta.
(Se även: 3 Mos.26:14-45; 5 Mos.28:15-68; Jes.9:13; Jer.2:30; 5:3; Dan.9:11).
Förklaring: Daniel syftar på Guds utlovade välsignelser och förbannelser som är återgivna i 5 Mos.28. Gud hade gett Israel möjlighet att välja: Lyd mig och ta emot mina välsignelser, eller trotsa mig och ni kommer att drabbas av förbannelser.
Många motgångar och mycket av den smärta vi upplever är avsedda att föra oss närmare Gud.
Det är klokt att fråga sig i en besvärlig situation om det är så att Gud vill säga oss något. Kanske vill han ha vår uppmärksamhet av ett särskilt skäl.
Gud är god och kärleksfull. Vare sig han har del i våra svårigheter eller inte vill han hjälpa oss ur dem.
14 Därför krossade Herren oss fullständigt med den olycka han hade förberett. Han handlar rätt i allt vad han gör, men vi ville inte lyda.
(Se även: Jer.31:28; 44:27; Dan.9:7).
15 Herre, vår Gud, du förhärligade ditt namn för alltid när du befriade ditt folk från Egypten genom din väldiga makt. Herre, gör det en gång till! Vi har syndat och är fulla av ondska,
(Se även: 5 Mos.5:15; Neh.9:10; Jer.32:20; 2 Kor.1:10).
Förklaring: Daniel påminner sig om Israels befrielse från slaveriet i Egypten (se 2 Mos.12) och uppmanar Gud: ”Gör det en gång till!”
Daniel har perspektiv både bakåt och framåt. Han erinrar sig vad Gud har gjort i det förgångna och förväntar sig att han ska göra samma sak nu och i framtiden. Var aldrig rädd att be Gud om under.
16 men vänd din vrede bort från Jerusalem, din egen stad, ditt eget heliga berg, Herre, för din stora barmhärtighets skull. Hedningarna förlöjligar oss och din stad som ligger i ruiner för våra synders skull.
(Se även: Hes.5:14; Dan.9:20; Joel 3:17; Sak.8:3; Matt.23:31-32).
17 Vår Gud, hör din tjänares bön! Lyssna till min vädjan! Låt ditt ansikte på nytt stråla av frid och glädje över ditt övergivna tempel för din egen härlighets skull, Herre!
(Se även: 4 Mos.6:24-26; Ps.80:4,8,20; Klag.5:18).
18 Min Gud, böj ditt öra till oss och lyssna till min bön! Öppna dina ögon och se vår förtvivlan. Se hur din stad ligger i ruiner. Alla vet att den är din. Vi ber inte därför att vi förtjänar hjälp, utan därför att du är barmhärtig och nådig.
(Se även: Ps.80:15; Jes.37:17; Jer.7:12; 36:7; Hes.36:22).
Förklaring: Daniel bad om nåd, inte om hjälp. Han visste att Guds folk inte förtjänade någon hjälp. Vad skulle vi ha att invända om Gud vägrade hjälpa oss på grund av våra synder?
Är han inte i sin fulla rätt? Gud hjälper oss gärna, men inte för att vi på något sätt skulle förtjäna det, utan för att han så gärna vill.
19 Herre, hör oss! Herre, förlåt oss! Herre, lyssna till mig och grip in! Dröj inte, för din egen skull, Gud, för ditt folk och din stad bär ditt namn!"
20 Medan jag bad och bekände mina och mitt folks synder och uppriktigt vädjade till Herren, min Gud, för Jerusalem, hans heliga berg,
(Se även: Jes.9:3; 10:12).
21 kom Gabriel som jag hade sett i min tidigare syn farande till mig i all hast vid tiden för kvällsoffret.
22 Han sa: "Daniel, jag har kommit hit för att hjälpa dig förstå Guds planer.
(Se även: Dan.8:16; 10:21; Sak.1:9,14; Upp.4:1).
23 I samma stund som du började be gick befallning ut. Jag har kommit för att tala om för dig vad det var du såg, för Gud älskar dig. Lyssna och försök att förstå innehållet i synen!
24 Herren har bestämt ytterligare 490 år av straffdom över Jerusalem och ditt folk. Sedan ska de äntligen ha lärt sig att hålla sig borta från synd, och de ska bli renade från sin skuld. Då ska ett rike av evig rättfärdighet grundas, och det allra heligaste i templet ska återinvigas, precis som profeterna sagt.
(Se även: 3 Mos.25:8; 4 Mos.14:34; 2 Krön.29:24; Jes.51:6,8; 53:10; Rom.3:21; 5:10; 2 Kor.5:18-20).
25 Hör här! Det kommer att gå fyrtionio år och 434 år från det befallningen att återuppbygga Jerusalem utgick tills Den smorde kommer! Jerusalems gator och murar ska bli uppbyggda igen, trots att tiderna är svåra.
(Se även: Esra 4:24; 6:1-15; Neh.2:1-8; 3:1; Jes.9:6; Joh.1:41; 4:25).
Förklaring: ”490 år” är ordagrant ”sjuttio veckor”. Man har tolkat detta uttryck på några olika sätt: Varje dag motsvarar ett år. Enligt språkbruket i Bibeln kan vissa sifferuppgifter inte tas bokstavligt.
När Jesus sa att man skulle förlåta ”sjuttio gånger sju” gånger menar han inte 490 gånger utan så många gånger som det är nödvändigt.
Vissa bibelforskare anser att dessa 490 år på samma sätt betyder ”en lång tid”.
Andra menar att det faktiskt betyder 490 år och att Jesus dog i den 69:e veckan, 483 år senare.
En vanlig uppfattning är att räkningen upphörde i och med Jesu död och att den 70:e veckan kommer att inträffa i samband med den svåra tid som Bibeln varnar för vid tidens slut.
26 Efter denna tidsperiod på 434 år ska Den smorde bli avlägsnad utan att hans rike blivit förverkligat.
En kung ska uppstå, och hans trupper ska förgöra staden och templet. Slutet ska komma som en flodvåg, och krig och olycka kommer att härska till tidens slut.
(Se även: Jes.53:8; Nah.1:8; Matt.24:2; Mark.9:12; 13:2; Luk.24:26).
27 Denne kung ska ingå ett sjuårigt förbund med folket, men efter halva tiden ska han bryta sin överenskommelse och förhindra allt offrande.
I sin fruktansvärda synd ska fienden till slut fullständigt vanhelga Guds tempel. Men när tiden är inne ska Gud låta sin vredes dom drabba honom."
(Se även: Dan.11:31; Matt.24:15; Mark.13:14; Luk.21:20).
Förklaring: ”Den smorde” är Messias, som förkastas av sitt eget folk. Hans fullkomliga och eviga rike skulle dröja.
Man har spekulerat mycket om denna tidsperiod på 434 år och om de händelser som förutsägs, och det finns i huvudsak två olika uppfattningar:
1) Uppfyllelsen har redan ägt rum, antingen i samband med att Antiochos IV Epifanes vanhelgade templet, eller genom Jerusalems (och templets) förstörelse år 70 e Kr under den romerske generalen Titus Vespasianus,
2) Uppfyllelsen kommer att äga rum i samband med att Antikrist framträder vid tidens avslutning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar