(Text och förklaringar hämtade från Handbok för Livet)
Draken binds för tusen år
Upp. 20:1 ”Efter det fick jag se en ängel komma ner från himlen.
Han hade nyckeln till den bottenlösa avgrunden och en tung kedja i sin hand.
(Se även: Upp.1:18; 9:1)
Förklaring: Den bottenlösa avgrunden förklaras i noter till 9:1 och 19:20. Platsen där alla onda andar bor + deras furste.
2 Och han grep draken, den gamle ormen, som är djävulen eller Satan, och band honom för tusen år.
(Se även: Upp.12:9)
Förklaring: Draken, Satan, behandlas mer i detalj i noter till 12:3-4 och 12:9. draken binds inte som straff – straffet kommer i 20:10 – utan för att skydda jordens länder för hans lögner.
Det finns tre huvudlinjer bland uppfattningarna om hur och när detta ”tusenårsrike” ska inträffa:
1) En faktisk period med tusen år av fred som åstadkoms genom församlingen. Vid slutet av de tusen åren kommer Satan att släppas lös, men Kristus kommer tillbaka till jorden och besegrar honom för att sedan regera i evighet. Kristus kommer tillbaka först efter tusenårsriket.
2) En faktisk period av tusen år, där tusenårsriket börjar med att Jesus kommer tillbaka och regerar på jorden innan Satan släpps lös igen före sin undergång.
3) Ett symboliskt uttryck för perioden mellan Kristus himmelsfärd och tidpunkten när han kommer tillbaka, då Jesus regerar i de troendes hjärtan och församlingen – alltså detsamma som ”församlingens tidsålder”. Tusenårsriket avslutas med att Kristus kommer tillbaka.
Dessa olika tolkningar rörande tusenårsriket behöver inte skapa splittring eftersom de alla erkänner det grundläggande för den kristna tron, nämligen att Kristus ska komma tillbaka, besegra Satan och regera i evighet. När och hur tusenårsriket än inträffar så kommer Jesus att förena alla troende. Vi ska inte tillåta dessa olika synpunkter att splittra oss.
3 Sedan kastade ängeln ner honom i den bottenlösa avgrunden och låste den och förseglade den med ett sigill, så att han inte kunde bedra folken förrän de tusen åren hade gått. Men efter det måste han släppas ut igen för en kort tid.
Förklaring: Johannes förklarar inte varför Gud släpper Satan fri igen, men vi förstår att det ingår i Guds förberedelse för världens dom.
Kanske är det för att avslöja vilka som i sitt hjärta har gjort uppror mot Gud och få bekräftat vilka som verkligen är trogna honom.
Vad skälet än är, så kommer Satans befrielse att resultera i den slutgiltiga förintelsen av all ondska (20:12-15).
4 Jag såg också troner, och på dem satte sig de som hade fått rätt att döma. Dessa som jag såg, var själarna av de människor som hade halshuggits för att de hade spridit Guds budskap om Jesus.
De hade inte tillbett odjuret eller dess bild och hade inte tagit emot dess märke på sina pannor eller sina händer.
Dessa människor fick liv igen och regerade med Kristus, den utlovade kungen, i tusen år,
(Se även: Dan.7:9,18,22,27; Matt.19:28; 2 Tim.2:12; Upp.3:21; 6:9,13)
Förklaring: Odjurets märke förklaras i noten till 13:16-18. (=666)
5 men resten av de döda blev inte levande igen förrän de tusen åren var över. Detta är den första uppståndelsen.
(Se även: Hes.37:2-14; Luk.14:14; Joh.5:28-29; Rom.11:15)
Förklaring: Det finns två huvudlinjer angående den ”första uppståndelsen”:
1) Det är en andlig uppståndelse, och tusenårsriket är en period av andligt regerande med Kristus mellan hans första och andra ankomst till jorden (församlingens tidsålder). Under denna period är de troende Guds präster eftersom Jesus regerar i deras hjärtan. Med detta synsätt blir den ”andra uppståndelsen” en kroppslig uppståndelse för alla människor, som föregår domen.
2) Den ”första uppståndelsen” inträffar efter det att Satan har blivit bunden. Det är en kroppslig uppståndelse och gäller alla troende, som sedan kommer att regera med Kristus på jorden under en faktisk period av tusen år. Den ”andra uppståndelsen” inträffar vid slutet av tusenårsriket för att alla de som har dött utan tro på Kristus ska kunna dömas.
6 Lyckliga är de som tillhör Gud och som får vara med om den första uppståndelsen.
Den andra döden kan inte skada dem, utan de ska vara präster som tjänar Gud och Kristus, den utlovade kungen, och ska regera med honom i tusen år.
(Se även: 1 Petr.2:9; Upp.1:6; 5:10; 20:14; 21:8)
Förklaring: Den andra döden är en andlig död – evig skilsmässa från Gud (se 21:8).
Satan får sitt straff
7 När de tusen åren är över ska Satan släppas lös ur sitt fängelse.
(Se även: Upp.20:2)
Förklaring: Gog och Magog är alla de onda krafter som sammangaddar sig för att bekämpa Gud. Noas son Jafet hade en son som hette Magog (1 Mos. 10:2). Hesekiel nämner Gog som ledaren för de styrkor, som anfaller Israel (Hes. 38-39).
8 Han ska då gå ut och bedra folk från jordens alla hörn, de som kallas Gog och Magog, och samla dem till strid. Och de ska vara lika många som sanden i havet.
(Se även: Hes.38:2; Upp.16:14)
9 Jag såg hur de drog fram över hela jorden och omringade den stad som Gud älskar, den plats där de människor som tillhör Gud hade samlats. Men eld från himlen föll ner och utplånade dem.
(Se även: Ps.87:2; Hes.38:8,22; Luk.9:54; 17:29)
Förklaring: Detta är inte en vanlig kamp där utgången är oviss så länge striden pågår. Det är egentligen ingen kamp. Två mäktiga onda styrkor, odjurets (19:19) och Satans (20:8), har förenat sig i kamp mot Gud. Bibeln spiller inte många ord på detta krig.
Odjuret och hans armé tas till fånga och kastas i eldsjön (19:20-21), och eld från Gud förtär Satan och hans anfallande styrkor (20:9-10). För Gud är det inte svårare än så.
Det kommer aldrig att råda minsta tvekan om utgången, och det finns ingen som helst anledning för de troende att oroa sig. Den som har valt Gud kommer att få vara med om hans oerhörda seger genom Kristus.
10 Och djävulen som bedrog dem kastades ner i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falska profeten, och där ska de plågas dag och natt i all evighet.
(Se även: Matt.25:41,46; Upp.14:10: 19:20; 20:14-15)
Förklaring: Satans makt är inte evig – han kommer att möta sin undergång. Han påbörjade sina onda avsikter med mänskligheten redan i skapelsens början (1 Mos. 3:1-6), och han håller på än, men han kommer att förintas när Gud kastar honom i eldsjön.
Ur den bottenlösa avgrunden blir han lössläppt för en tid (20:7), men från eldsjön finns ingen väg tillbaka. Aldrig mer kommer han att utgöra ett hot för någon människa.
Guds dom
11 Sedan såg jag en stor vit tron och honom som sitter på den. Och när han visade sig försvann jorden och himlen, de fanns inte mer.
Förklaring: Vid domen kommer böcker att öppnas. De representerar Guds dom, och i dem finns alla människors handlingar upptecknade, både gott och ont. Livets bok innehåller namnet på alla dem som satt sin tro till Kristus för räddning genom honom.
12 Jag såg också de döda, både högt uppsatta personer och vanligt folk.
De stod inför Gud, och böcker öppnades.
Även en annan bok öppnades, och det var Livets bok.
De döda dömdes sedan efter vad som stod i de första böckerna, för där fanns alla deras gärningar nedskrivna.
(Se även: Rom.14:10-12; )
13 Havet gav tillbaka de döda som fanns i det, och de dödas värld gav tillbaka de döda som fanns i den, och var och en dömdes efter sina gärningar.
(Se även: Matt.16:27)
14 Sedan kastades de dödas värld i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön.
(Se även: 1 Kor.15:26,53; Upp.20:6,10,15)
Förklaring: Döden och dödsriket kastas i eldsjön som avslutning på Guds dom. Eldsjön är slutstationen för all ondska. Satan, odjuret, den falska profeten, onda andar, döden, dödsriket och alla de som inte har sina namn skrivna i Livets bok, därför att de inte har trott på Jesus Kristus, hamnar där.
15 Och var och en som inte hade sitt namn skrivet i livets bok kastades i den brinnande sjön.”
(Se även: Upp.3:5; 20:12)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar