(Text och förklaringar är hämtade från Handbok för Livet)
Segerjubel i himlen
Upp.19:1 ”Efter det hörde jag något som lät som starka röster från en stor skara människor i himlen, och de sa: ”Hylla Gud! Vår Gud har räddat oss! Han har visat sin ära och makt,
(Se även: Jer.1:48; Jona 2:9; Matt.6:13; Upp.4:11; 7:10; 12:10).
2 genom att döma sant och rättvist. Han har dömt den prostituerade kvinnan, den stora staden som förstörde världen med sin sexuella lössläppthet, och han har hämnats på henne för morden på sina tjänare.”
Förklaring: Den prostituerades identitet förklaras i noten till 17:1*
Förstörelsen av Babylon, som nämnts i 16:17-21, beskrivs nu mer i detalj. Den ökända prostituerade kvinnan, Babylon, representerar det tidiga romerska imperiet med alla sina gudar och med kristna martyrers blod på sina händer.
Hon står också för samhällssystemets förförelse, med alla dess omoraliska sätt att tillfredsställa sina egna njutningar, nå framgång och vinna fördelar.
I motsats till denna hora är Kristi brud, församlingen, ren och trogen (19:6-9). Det ogudaktiga Babylon ställs i kontrast till det himmelska Jerusalem (21:10-22:5). Johannes samtida hade inte svårt för att se likheten mellan Babylon och Rom, men Babylon är också en bild av varje system som är fientligt mot Gud (se 17:5).
En ”stor skara” i himlen tar upp den lovsång som prisar Gud för hans seger (19:1-3). De 24 äldste (se noten till 4:4) faller sedan in i lovsången (19.4). Till sist prisar den stora kören än en gång Gud – Lammets bröllopsfest har börjat (19:6-8).
Lovsång är hjärtats gensvar till Gud från dem som älskar honom. Ju mer du lär känna Gud och inser vad han har gjort, desto mer vill du ge tillbaka i lovsång och lovprisning. Lovsång är kärnan i sann tillbedjan. Låt den flöda ut ur dig som en bekräftelse på att du vet vem Gud är och förstår hur mycket han älskar dig.
3 Sedan sa de än en gång: ”Hylla Gud! Röken från henne stiger upp i all evighet!”
(Se även: Jes.34:10; Upp.4:4; 14:11).
4 Och de 24 himmelska ledarna och de fyra levande varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen, och sa: ”Ja, det är sant! Hylla Gud!”
(Se även: Upp.4:10; 5:14).
5 Från tronen kom sedan en röst som sa: ”Hylla vår Gud, alla ni hans tjänare, alla ni som lyder och tillber honom, både högt uppsatta personer och vanligt folk.”
(Se även: Upp.11:18).
6 Än en gång hörde jag något som lät som röster från en stor skara människor. Rösterna lät som dånet av stora vattenmassor, och som mullrande åska, och de sa: ”Hylla Gud! Herren, vår Gud, han som har all makt, är den som regerar.
(Se även: Upp.11:15).
7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran, för det är dags för Lammets bröllopsfest, och hans brud har gjort sig klar.
(Se även: Ps.45:10-17; Matt.25:1-10; Ef.5:25-32; Upp.21:2).
Förklaring: Detta är klimax i mänsklighetens historia – de orättfärdigas dom och bröllopsfesten för Lammet och hans brud, församlingen. Församlingen består av alla troende i alla tider. Brudens renhet står i skarp kontrast till den prostituerades oanständighet (se kap. 17).
Här avbildas församlingen dels som bruden (19:7-8), dels som bröllopsgästerna som är inbjudna till bröllopsfesten (19:9). Som överlämnade till Kristus är vi hans brud, och som kallade till Guds nya värld är vi bröllopsgäster.
8 Gud har gett henne rätt att klä sig i skinande vitt, fint linnetyg. Och det fina linnetyget är en bild på att bruden, alla som tillhör Gud, har följt hans vilja.”
(Se även: Ps.45:14; 139:9; Upp.15:4,6; 19:14).
9 Och ängeln sa till mig: ”Skriv: Lyckliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsfest.” Och han fortsatte: ”Detta är ett sant budskap och det kommer från Gud.”
(Se även: Luk.14:15; 22:16; Upp.21:5; 22:6).
Förklaring: Jesus är medelpunkten i Guds uppenbarelse och återlösningsplan, så som den har uppenbarats av profeterna. Bli inte för upptagen av alla detaljer i de skrämmande synerna när du läser i Uppenbarelseboken, utan tänk på att det övergripande temat i allt är Jesus Kristus slutliga seger över ondskan.
10 Då föll jag ner vid ängelns fötter för att hylla honom, men han sa: ”Nej, gör inte det! Jag är bara Guds tjänare, precis som du och de andra troende som sprider budskapet om Jesus. Det är Gud du ska tillbe, för sanningen om Jesus inspirerar människor att framföra Guds budskap.”
(Se även: Upp.22:8-9).
Ryttaren på den vita hästen
11 Sedan såg jag himlen öppen, och jag fick se en vit häst. Ryttaren som satt på den heter ”Trovärdig och Sann”, för han är rättvis, både när han dömer och när han strider.
(Se även: Jes.11:4; Upp.1:14; 3:14; 6:2).
Förklaring: Namnet ”Trovärdig och Sann” står i skarp kontrast till det otrogna och svekfulla Babylon (se kap. 18).
Återigen skiftar Johannes syn. Himlen öppnas och Jesus blir synlig, inte som Lammet den här gången, utan som en krigare på en vit häst (symbolen för seger). Jesus kom första gången som Lammet och ett offer för synd, men han kommer igen som övervinnare och kung för att verkställa domen (2 Thess.1:7-10). Första gången kom han med förlåtelse, andra gången kommer han med dom. Nu har frontlinjen dragits upp mellan Gud och ondskan, och världen väntar bara på att Kungen ska rida in på krigsskådeplatsen.
12 Hans ögon är som eldslågor, och han har många kronor på sitt huvud. Ett namn står skrivet på honom, men ingen vet vad namnet betyder utom han själv.
(Se även: Upp.2:17).
Förklaring: Jesus kallas ”Trovärdig och Sann” (19:11), Guds Ord (19:13), och Kungars Kung och Herrars Herre” (19:16), men egentligen finns det inget namn som kan göra honom rättvisa. Han är större än varje beskrivning eller namn som någon människa kan formulera.
13 Han är klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är ”Ordet från Gud”.
(Se även: Jes.63:1-3; Joh.1:1,14).
Förklaring: Angående symboliken kring Jesus i blod doppade mantel, se första noten till 7:14.
14 Jag såg himlens arméer, klädda i skinande vitt, fint linnetyg, följa efter honom på vita hästar.
(Se även: Matt.28:3; Upp.3:4; 4:4).
15 Från hans mun kommer det ut ett skarpt svärd som han ska besegra folken med, och han ska härska över dem med total makt. Han ska trampa sönder druvorna i Guds vinpress, och Gud, som har all makt, ska låta folken få dricka sin glödande vredes vin.
(Se även: Jes.11:4; 63:3; 2 Thess.2:8; Upp.1:16; 2:27; 14:19-20).
16 På manteln, över hans lår, står ett namn skrivet: ”Alla kungars Kung och alla herrars Herre.”
(Se även: Upp.2:17; 17:14).
Förklaring: Denna titel bekräftar Guds överhöghet. Större delen av världen tillber Antikrist som man tror är bärare av all makt och myndighet. Men plötsligt rider Kristus och hans arme´ av änglar in på den himmelska scenen. Hans ankomst är början till slutet för alla falska maktutövare.
17 Jag såg också en ängel som stod inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar som flög mitt över himlen: ”Kom hit och samlas till Guds stora måltid,
18 så ska ni få äta kött från makthavare, höga militärer och ledare, från hästar och ryttare, ja, från alla människor, fria och slavar, högt uppsatta personer och vanligt folk.”
(Se även: Jes.56:9; Jer.12:9; Hes.39:17-20).
Förklaring: ”Guds stora måltid” är en otäck kontrast till Lammets bröllopsfest (19:7). Bröllopsfesten är en glädjehögtid, ”måltiden en förödelsens fest.
19 Sedan såg jag att odjuret och världens alla makthavare och deras arméer hade samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans armé.
(Se även: Upp.13:1; 16:14,16; 18:9).
Förklaring: Odjuret är identifierat i noten till 13:1.
I kapitel 13 möter vi Satans två onda medlöpare: 1) odjuret som kommer ur havet (13:1ff). och 2) ett odjur som kommer upp ur jorden (13:11ff).Tillsammans utgör dessa varelser en treenighet – en ond motsvarighet till Fadern, Sonen och Anden (se särskilt 16:13-14).
När Satan frestade Jesus i öknen, ville han att Jesus skulle visa sin makt genom att förvandla stenar till bröd, göra kraftgärningen att hoppa från templets höga mur, och vinna politiskt inflytande genom att börja tillbe Satan (se Matt. 4:1-11).
Satans plan var att behärska världen genom Jesus, men Jesus vägrade att gå hans ärenden. Därför måste Satan vända sig till de hemska varelser vi möter här.
Odjuret får politisk makt av Satan, och det andra odjuret får makt att göra underverk (religiös makt). De båda arbetar tillsammans för att få kontroll över världen. Denna oheliga treenighet – draken, odjuret och det andra odjuret, som ibland också kallas den falska profeten (16:13; 19:20) – förenar sig i ett desperat försök att störta Gud, men deras ansträngningar är dömda att misslyckas. I Upp. 19:19-21 och 20:10 får vi veta hur det går med dem.
Till att börja med ansåg man att odjuret var ett uttryck för det romerska imperiet, som i början av sin glansperiod gav fritt utrymme åt ondskan i det att man förföljde de troende och satte sig upp mot Gud. Men odjuret är också en bild av Antikrist – inte Satan själv, utan någon under hans makt och kontroll.
Antikrist är som en kombination av de fyra varelser Daniel såg i en syn århundraden före Johannes (Dan. 7). Liksom draken står i opposition mot Gud, står odjuret mot Kristus och är Satans motsvarighet till Messias.
Det romerska imperiet var i början mäktigt och antikristligt (motsatte sig Jesu värderingar). Men många andra krafter under historiens gång har också varit antikristliga. Många kristna tror att Satans ondska kommer att kulminera under en sista Antikrist, som kommer att rikta all sin kraft mot Jesus Kristus och hans efterföljare.
Frontlinjen är dragen och världshistoriens största slag kan börja. Antikrist och den falska profeten har samlat världens alla nationer och arméer under Antikrists befäl (se 16:14). De tror att de har kommit av eget val, men verkligheten är att Gud har inkallat dem för att besegra dem. Egentligen blir det aldrig något krig, eftersom segern vanns redan i och med Jesu död på korset för vår synd och med hans uppståndelse från de döda. Ondskans härskare tas omedelbart till fånga och får sitt straff, och hela dess armé förintas.
20 Och odjuret togs till fånga, tillsammans med den falska profeten, han som hade utfört under på odjurets uppdrag och bedragit alla dem som hade tagit emot odjurets märke och tillbett dess bild. Både odjuret och den falska profeten kastades sedan levande i eldsjön som brinner av svavel.
(Se även: Dan.2:40-45; 7:7,11-14; 2 Thess.2:8-11; Upp.13:11-16; 20:10,14-15; 21:8).
Förklaring: Eldsjön är slutstationen för de ogudaktiga. Den är inte detsamma som ”avgrunden” i 9:1. Odjuret och den falska profeten kastas i eldsjön. Senare får Satan själv, dess ledare, samma straff (20:10). Därefter går också döden och dödsriket samma öde tillmötes (20:14). Till sist kastas alla de övriga i, som inte har sina namn skrivna i Livets Bok (20:15).
21 Och hela deras armé dödades av svärdet från ryttarens mun, och alla fåglar åt sig mätta på deras kött.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar