(Text och förklaringar hämtade från Handbok för Livet)
 |
| Den nya sången i himlen |
Den nya sången i himlen
Upp. 15:1 ”Nu fick jag se ett annat symboliskt och fantastiskt skådespel i himlen. Jag såg sju änglar, som var utsedda att sända de sju sista plågorna till jorden. Dessa plågor är de sista, för när de är över kommer Guds vrede att vara slut.
(Se även: 3 Mos. 26:21; Dan. 4:2-3; 6:27; 12:6-12; Upp. 14:10; 15:6; 16:1; 21:9).
Förklaring: De sju sista plågorna är vredesskålarna. Egentligen börjar detta avsnitt först i kapitel 16. I motsats till de tidigare domarna är dessa universella och leder fram till att all ondska utrotas och till denna världens slut.
2 Sedan såg jag något som liknade ett hav av glas blandat med eld, och på det stod alla de som hade lyckats bli fria från odjuret och dess bild och talet som representerar dess namn. Alla höll de Guds harpor i sina händer,
(Se även: Upp. 4:6; 5:8; 12:11).
Förklaring: Detta är troligen kristallhavet framför Guds tron, som beskrivs i 4:6. De som står där är de som vunnit en triumferande seger över Satan och det onda odjuret. De är rena därför att de varit trogna ända till slutet.
3 och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång: ”Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du som har all makt. Du är rättvis och sann i allt vad du gör, du härskare över alla länder.
4 Vem skulle inte bäva för dig, Herre, och hylla dig? Du ensam är helig. Alla folk ska komma och tillbe dig, för dina rättvisa domar har blivit synliga.”
(Se även: 2 Mos. 15:1; 5Mos. 32:3; Ps. 86:9; Jer. 10:7; Dan. 9:11; Upp. 5:9; 14:7).
Förklaring: Moses sång var en hyllning till Gud efter Israels befrielse ur Egypten (2 Mos. 15). Lammets sång firar Guds folks befrielse ur Satans våld.
Sju änglar med sju plågor
5-6 Sedan såg jag i min syn hur templet i himlen, det verkliga förbundstecknets tält, öppnades. Och därifrån, inifrån det allra heligaste, kom de sju änglar som var utsedda att sända de sju plågorna. De var klädda i skinande vitt linne och hade guldbälten över bröstet.
(Se även: Upp. 11:19; 1:13; 14:5; 15:6).
7 En av de fyra levande varelserna räckte de sju änglarna varsin skål av guld. Och varje skål var fylld av Guds vrede, vreden från honom som lever i all evighet.
(Se även: Upp. 4:6,9).
8 Det allra heligaste fylldes då av rök från hans härlighet och makt, och ingen kunde gå in där förrän de sju plågorna från de sju änglarna var över.”
(Se även 2 Mos. 19:18; 1 Kung. 8:10; Jes. 6:4).
Förklaring: Det allraheligaste var det innersta rummet i templet (se Hebr. 9:1-17), där förbundsarken förvarades (en symbol över Guds närvaro bland hans folk). Rummet var avskilt från insyn genom ett tjockt förhänge.
Bara översteprästen hade tillträde dit, och detta endast en gång om året, på försoningsdagen. Det allraheligaste har öppnats en gång tidigare – när Jesus spikades fast på korset och dog.
Då brast förhänget mitt itu uppifrån och ända ner (Matt. 27:50-53).
Att det finns tillträde till det allraheligaste är en symbol för vår rätt att som Guds barn komma inför Guds ansikte på grund av Jesu utgjutna blod. Alla vi som är ett med den syndfrie Kristus, vår överstpräst, kan frimodigt närma oss Gud (Hebr. 4:14-16; , men syndare som inte har omvänt sig förintas i hans närvaro (Nah. 1:2-6).
Änglarna som kommer ut ur templet är klädda i vitt och har guldbälten omkring sig. Dräkten påminner om översteprästens och visar att de inte är påverkade av det orena, omoraliska och oärliga i världen.
Röken i templet är en manifestation både av Guds härlighet och Guds vrede. Det finns ingen möjlighet att undkomma domen.
Vårt regerande med Kristus i evigheten kan inte inledas förrän all ondska är utplånad genom domen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar