Uppenbarelseboken 12. Kvinnan och draken.

(Text och förklaringar är hämtade från Handbok för Livet)

Upp.12:1 ”Sedan fick jag se ett symboliskt skådespel i himlen. Jag såg en kvinna, som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud.

Förklaring: På den sjunde trumpeten (11:15) följer vredesskålarnas dom (15:1-16:21), men i de mellanliggande kapitlen (12-14) får Johannes bevittna konflikten mellan Gud och Satan.
Han får se upphovet till all synd, ondska, förföljelse och lidande på jorden och förstår varför det stora slaget mellan Gud och djävulen snart måste äga rum. Ondskans sanna natur avslöjas, och Satan blir synlig i all sin ogudaktighet.

Kvinnan representerar Guds trogna i väntan på Messias ankomst. De tolv stjärnorna på hennes huvud är Israels tolv stammar. Gud hade avskilt judarna till sitt eget folk (Rom. 9:4-5), och det var Israel som fick föda fram Messias. Barnet (12:5) är Jesus, född i  en judisk familj av den gudfruktiga Maria (Luk. 1:26-33).
Herodes, den onde kungen, försökte omedelbart göra slut på denne nyfödde kung, Jesus (Matt. 2:13-20), som han såg som ett hot mot sin egen tron.
Naturligtvis kom inspirationen från Satan (den röda draken), som absolut ville bli av med världens räddare. Det himmelska skådespelet i Upp 12 visar att Jesu födelse i det  oansenliga Betlehem var av universell betydelse.

2 Hon var gravid och skulle just föda, och hon ropade när värkarna kom.

(Se även: Jes. 26:17; 66:6-9; Mika 4:9-10).

3 Då såg jag en annan symbolisk händelse i himlen: en stor röd drake dök upp som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden.

(Se även: Jes. 27:1; Upp. 13:1-2; 17:3,9,12,16).

4 Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes.

Förklaring: Den röda draken, Satan, har sju huvuden, tio horn och sju kronor som bevis på sin makt över de riken han behärskar.
De stjärnor som faller till jorden med honom har allmänt ansetts representera de fallna änglar som blev utkastade ur himlen tillsammans med honom och sedan kallas onda andar eller demoner. Enligt hebreisk tradition var det en tredjedel av änglarna i himlen som föll med Satan. Angående onda andar, se även noten till 9:3ff och Mark. 5:1-20.

5 Kvinnan födde nu en pojke, som en gång ska härska över alla folk med total makt, och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron.

(Se även: Ps. 2:9; Upp. 2:27; 19:25).

6 Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud har gjort i ordning en plats åt henne, för att hon ska tas om hand under 1 260 dagar.

(Se även: Upp. 11:3; 13:5; 17:18).

Förklaring: Öknen representerar en andlig tillflyktsort, och här ger den skydd från Satan. Gud hjälper kvinnan att fly ut i öknen och beskyddar därmed sina barn.
Satan är hela tiden inställd på att attackera Guds folk, men Gud bevarar dem. Några kommer att drabbas fysiskt, men deras andliga liv kommer Satan inte åt. Gud kommer inte att låta honom ta något byte.

Tiden 1260 dagar är lika lång (3 ½ år) som den tid draken ska behärska jorden (13:5) och den heliga staden förtrampas (se noten till 11:3).

7 Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och de änglar som var under hans befäl stred mot draken och hans änglar.

(Se även: Dan. 10:13; 12:1; Jud. 9; Upp. 12:3).

Förklaring: Med denna händelse fullbordas Dan. 12:1 ff. Mikael är en av de mäktigaste änglarna. Ett av hans ansvarsområden är att beskydda Guds troende folk. Det var Mikael som kämpade med Satan om Moses kropp (Jud. 1:9).

Mycket mer inträffade vid tiden för Jesu födelse, död och uppståndelse än vad de flesta inser. Ett krig mellan det godas och det ondas styrkor utkämpades.

Genom Jesu uppståndelse var Satans öde beseglat. Somliga tror att Satans fall till jorden ägde rum vid Jesu uppståndelse och himmelsfärd, och att de 1260 dagarna är ett symboliskt tal för tiden mellan Jesu första och andra ankomst till jorden.
Andra menar att Satans nederlag inträffar mitt i en sjuårig period av lidande, strax efter uppryckandet av Guds församling och omedelbart före att Jesus kommer tillbaka och tusenårsrikets början.
I vilket fall som helst är det Kristus som avgår med segern – Satan har redan besegrats genom Jesu död på korset (12:10-12).

8 Och draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen.

9 Han, den stora draken, den gamle ormen, som kallas djävulen eller Satan, och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med alla sina änglar.

(Se även: 1 Mos. 3:1; Sak.3:1-2; Matt. 4:10; Luk. 10:18; Upp. 12:3,15; 20:2-10).

Förklaring: Satan är inte bara en symbol eller en sagofigur, utan synnerligen verklig. Från början var han en av Guds änglar, men han drabbades av högmod, blev upprorisk mot Gud och slängdes ut ur himlen.
Nu är han Guds fiende och försöker ständigt hindra Guds verk, men han hålls tillbaka av Guds kraft och kan bara arbeta inom det område där han fått handlingsfrihet (Job 1:6-2:8). Satan betyder ”motpart” eller ”åklagare” (12:10).
Han söker aktivt efter offer att attackera (1 Petr. 5:8-9). Särskilt söker han efter troende, som är sårbara i sin tro eller andligt svaga.

Även om Gud låter Satan uträtta sitt arbete här i världen är Han  fortfarande själv den som har kontrollen.
Jesus har också fullständig makt över Satan, som Han besegrade när han dog för människornas synd och uppstod igen.
En dag kommer Satan att bli bunden för evigt och aldrig mer ha möjlighet att skada någon eller något med sin ondska (se 20:10).

10 Sedan hörde jag en stark röst som ropade i himlen: ”Vår Gud har äntligen räddat oss för evigt! Han har visat sin styrka och börjat regera, och Kristus, den kung han lovade oss, har fått all makt. Anklagaren, han som dag och natt anklagade våra troende syskon inför vår Gud, har kastats ner från himlen till jorden.

(Se även: Upp. 7:10; 11:15).

Förklaring: Många anser att Satan ända till denna stund haft kommunikation med Gud (se Job 1:7ff). Nu är det under alla förhållanden slut med detta (se även 9:1), och han kan inte längre anklaga människor inför Gud (se hur Satan anklagar Job inför Gud i Job 1:6ff).

11 De troende besegrade den som anklagade dem, eftersom Lammet hade dött och offrat sitt blod för att ta straffet för deras synder. Ja, de besegrade Anklagaren därför att de till och med var villiga att mista livet för att kunna sprida budskapet om det som Lammet hade gjort.

(Se även: Upp. 2:10; 6:9; 7:14; 15:2).

Förklaring: Det var ett kritiskt ögonblick för Satan när Lammet, Jesus Kristus, lät sitt blod rinna för våra synder. Segern är vunnen genom offer – Jesu offer för våra synder och de offer vi gör genom vår tro på Honom.
Vi behöver aldrig vara rädda för eller försöka fly från kampen och mötet ansikte mot ansikte med Satan. Så länge vi troget tjänar Jesus har vi seger (se Rom. 8:34-39).

12 Jubla därför, du himmel och alla ni himlens invånare. Men olycka ska drabba jorden och havet, för djävulen har kommit ner till er och hans vrede är stor, eftersom han vet att han bara har en kort tid kvar.”

(Se även: Upp. 8:13; 10:6; 12:9; 13:6; 18:20).

Förklaring: Djävulen trappar upp sin förföljelse, medveten om att det börjar bli ont om tid. Vi lever i sista tiden och Satans angrepp blir allt intensivare.
Även om Satans makt är stor – det bevisas sannerligen av tillståndet i vår värld – kan han aldrig besegra Gud. En anledning till att Gud kan tillåta Satan att verka är att Guds trogna på detta sätt skiljs ut från dem som bara låtsas tillhöra Honom.
Satan vet att hans ödesstund snart kommer i en direktkonfrontation med Jesus. Han försöker desperat att samla ihop en så stor skara som möjligt inför den sista striden.

13 Och när draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken.

14 Men hon fick vingar som en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under 3 ½ år.

(Se även: 2 Mos. 19:4; Dan. 7:25; 12:7; Upp. 17:3,18).

15 Draken försökte nu dränka kvinnan med en flod av vatten som vällde ut ur hans mun,

(Se även: Hos. 5:10).

16 men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut.

17 Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som lyder Guds befallningar och sprider budskapet om Jesus. Och draken ställde sig på stranden vid havet.

(Se även: Upp. 1:2; 11:7; 13:7; 14:1).

Förklaring: Kvinnan (12:1) representerar de trogna bland judarna. Barnet (12:5), Kristus, och de övriga barnen är antingen troende judar eller alla övriga troende. Troligtvis gäller det sistnämnda. Draken som väntar på stranden är Satan.

Sändebudet Paulus låter oss veta att vi är mitt i en andlig strid (Ef. 6:10-12). Johannes säger att striden fortfarande pågår, men att utgången är given. Satan och hans efterföljare har redan tillfogats ett avgörande nederlag och kommer att förintas.

Trots detta kämpar han varje dag för att få fler över på sin sida och hindra sina egna att gå över till Gud. De som tillhör Kristus är engagerade i kriget på Guds sida, och Gud har garanterat segern. Gud kommer inte att förlora kampen, men det ligger på vårt eget ansvar att se till att vi själva inte hamnar på den förlorande sidan.
Vackla inte i överlåtelsen till Kristus! Det är ett oerhört krig som pågår i den andliga världen, och du får inte tveka om vem du ger din lojalitet.

12:5 På grekiska: med en spira av järn. Jämför Psaltaren 2:9.

12:6 1 260 dagar är detsamma som 3 ½ år, vilket är hälften av 7 (fullkomlighetens tal). Det kan alltså ses som ett symboliskt tal för en begränsad tid. Samma symbolik finns i v.14.

12:9 ”Djävulen” är grekiska, ”Satan” är hebreiska. Båda orden betyder ”anklagare”.

12:14 På grekiska: en tid, två tider och en halv tid. Se kommentar till 12:6.